Dagens Nyheter – 7 november 1867, sida 1

SLÄGTEEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELE-BIOGRAFI: (Forts. från föreg. J.) p0:0.11A — Hvilket uppträde! sade jag; sedan Mary berättat ofvanstående tilldragelse. Jag är glad att jag ej var närvarande. Men hvilka ledsamheter har icke er tillgifvenhet för mig ådragit er och John? Ni har skäl att önska att ni aldrig sett mig. oo Nej, visst icke. Jag är nästan färdig att säga, att jag tycker mest om olyckliga menniskor. Jag menar ej alldeles hvad jag säger. Men jag är sjelf en så fattig och obetydlig varelse, att rikt och lyckligt folk ej behöfva mig. — Ack, Mary, om Gud vill skicka olyckans barn några flera vänner, som liknade er, skulle det stå bättre till bär i verlden. — Jag tviflar derpå. Det finnes i verlden nog af alla slags menniskor, och om det behöfves flere, så skickar försynen nog sådana. Men för att återgå till er sjelf, hvad ämnar ni taga er till? Har pi det bra här? Ar den obyfsade qvinnan höflig? , — Jag vet icke. Jag har ej sett henne, sedan ni var med mig hit. — Så mycket bättre. Ju mindre ni ser henne, desto bättre finner ni er; tror jag; och jag skall komma och hjelpa er med hvad ni behöfver. Ack; den stackars herr de Coutancel När han om aftonen kom hem och ville tala med er om musik som han hade hört; blef ban