Samtal mellan general Cialdini och Garibaldi. Såsom redan är bekant, var Garibaldi i Flo: rens. den 22 oktober och höll ett tal från hotell Bonicani till den församlade menigheten. General Cialdini; som då hade i uppdrag att bilda en ny minister; gjorde honom ett besök i sällskap med Crispi, för att förmå honom återkalla de frivilliga; g2om inträngt i Kyrkostaten. Emellan de två generalerna uppstod vid detta tillfälle ett samtal, som Crispi bevittnade och af hvilket han sedan icke gjort någon hemlighet: — Cialdini upplyste Garibaldi, att franska regeringen vore villig afstå från all intervention samt lofvat att den romerska frågan skulle blifva löst helt och hållet i öfverensstämmelse med Italiens. önskningar; så vida friskarorna lemnade det påfliga området — eljest måste Frankrike interveners, hvilket Italien omöjligen kunde förhindra medelst ett krig, hvarpå det i alla fall icke alls var beredt. Garibaldi lärer ha svarat härtill: — General, jag har: goda skäl att icke tro på hvad en Bonaparte lofvar och atticke frukta hans inblandning. Säg ni åt konungen, att han anförtror mig befälet öfver de 35 å 40-tusen man; som stå vid romerska gränsen; Jag skall förena minoa frivilliga med denna styrka; och inom 48 timmar äro vi herrar öfver Rom och Civitez-Vecchia. Sedan må fransmännen komma; de skola bli mottagna på tillbörligt vis. Då Cialdini invände att detta förslag icke gerna lät sig utföras, återtog Garibaldi: — Jag förstår ... Ni menar att jag icke är någon officiell general sådan som ni andra ::: Det gör ingenting .:. Ofvertag ni kommandot öfver trupperna; jag skall med min barfota brigad sf frivilliga ställa mig under ert befäl, och så marschera vi tillsammans mot Rom. Ni har kanske icke hört att äfven jag kan lyda; fråga Lamarmora derom, så får ni veta hurudan jag är: — Allt detta är omöjligt; svarade Cialdini. — Nåväl, så låtom oss då gå hvar och en den väg ödet anvisar oss, fortfor Garibaldi: Gif ni vika för fransmännen; buga eder för en Bonapartes skrämskott eller tro på hans ord; allteftersora ni behagar: — Min väg är en annan; en annan min tro, ett annat mitt kall: Detta förer mig till Rom; jag måste dit med mina barn; Träffar mig den kula under Roms