Dagens Nyheter – 6 november 1867, sida 2

— Som ni vill. Låtom oss nu öfvergå till affären. — Polly; sade John till mig, du kan lemna oss ensamma en stund: — Nej; nej! utropade herr Meredith; som förmodligen trodde det vara Johns mening att jag skulle gå till er; er hustru behöfver visst icke lemna oss; låt henne stanna qvar: — Mer än gerna. Har ni ingenting deremot; så gör det mig ännu mindre något: — Nej; visst icke; svarade herr Meredith; något öfverraskad af Johns uppförande; — Om ni ej har något deremot; så gå vi med er tillåtelse till saken; ty jag har ej lång tid på mig: — Jag önskar att träffa fröken Neville; den unga damen; som kom med diligensen ifrån Essex och hvars adress ni mot — — Mot kontant erkänsla lofvade att skaffa er; menar ni? — Alldeles! Ni var ganska benägen att — — Var jag? Hvarför uppsökte jag er då icke? — Emedan summan var för liten; förmodar jag; och emedan ni trodde att jag då ni ej infann er; skulle öka på den: Ni väntade icke att jag så lätt skulle finna och genomskåda er; Jag vill emellertid icke vara så nogräknad utan gifva er; om ni verkligen har för afsigt att tjena fröken Neville; en vacker summa: — Jag tackar er! Du hör, Polly? — Det behöfs icke att ni tager er hustru till vittne på hvad jsg säger; jag bryter aldrig ett af mig en gång gifvet löfte: — Ej heller jag! svarade John med en ton; som kom mig att darra ifrån topp till tå: Jag råder er derföre att så fort som möjligt åter