Dagens Nyheter – 6 november 1867, sida 2

— Ja, men de kommo icke förrän jag hunnit hem, hvilket var väl; ty om jag varit borta; skulle de hafva fattat misstankar och bespejat osg en tid. — Hvem kom? — Herr Meredith och en annan herre; Jag ville genast springa till er för att omtala allt; men John ansåg det säkrast att jag dröjde tills i dag: — Men säg mig nu något om mina förföljare. — Mer än gema: Då jag kom hem; fann jag att John hade lagat i ordning theet, så att det skulle se ut som om ingenting händt; och då jag var sysselsatt med att koka några ägg; knackade det på dörren, och innan John hunnit säga, stig in, inträdde herr Meredith jemte den andra herrn och sade; i det kan omkring sig kastade forskande blickar, till John: — God afton; ni ser att jag funnit er: — Ja; det ser så ut, svarade John likgiltigt; och om ni ej illa upptager min fråga; skulle jag vilja veta, hvarmed jag kan stå er till tjenst? — Åh; endast med att hjelpa mig i den der saken; som vi sist talades vid om. Jag trodde att ni hade förlorat adressen; som jag gaf er. — Nej, det har jag icke: Den ligger väl förvarad i mia ficka ibland mina öfriga papper: ooo Det var bra: Men nu då jag är här; behöfver ni kortet ej mer, och jag önskade derföre få det tillbaka. — Jag ber om förlåtelse; jag lemnar aldrig några dokumenter ifrån mig: