Dagens Nyheter – 6 november 1867, sida 2

HATET STR RR RAKARE AREA AAA pris är, sade hon till mig, fem shillings i veckan; och sex, om jag skall hålla er med lakan: — Ni skall få det; ehuru jag vet att ni är orimligt dyr — här har ni sex shillings. —-Ni tycks ej se på styfvern, men lätt vunnet går också lätt sin kos. Med denna egendomliga anmärkning lemnade qvinnan rummet: Morgonen derpå erbjöd det otrefliga rummet en vänligare uppsyn: Solen sken in i detsamma; och bortom taken och skorstenarne framskymtade de gröna träden och ängarne, hvilkas åsyn kommo mitt bjerta att klappa af glädje: Fastän jag alltid älskat landet; huru mycket kärare var det mig ej nu? Jag älskade det; såsom barnet modersfamnen; min själ längtade att ännu en gång befinna mig under den djupbli himmelen och vandrå omkring i skogarne bland deras oskyldiga barn — blommorna och de glädtiga bäckarne. Huru mycket var ej landet att föredraga framför denna stora, sorgliga stad med dess palatser och rikedomar, mörka och trånga gator, der menniskorna skyndade förbi hvarandra; betraktande hvarandra med misstänksamma och vinningslystna blickar! Sålunda tillbragte jag denna och den följaade dagen. Morgonen derpå väcktes jag ur mina tankar af Mary; som steg in genom dörren utropande: — Älskade fröken; hur är det? Har någonting händt? — Nej, nej; jag är endast mycket olycklig. — Det är ej underligt, då man förföljer er så; men vi vilja hoppas att ni nu undkommit edra fiender: De skola ej eå snart få reda på er: — Hafva de sökt mig?