uppförande någonting som öfvertygade mig om att han icke var en vanlig person: För att döma efter linierna i hans ansigte och några grå strån ibland hans hår; borde han hafva passerat fyratiotalet;. men i hans öga lågade ännu ungdomens eld; förmildrad af erfarenheten men ej utsläckt af årens köld: Hans panna var ej fårad af åren, eburu sorg och bekymmer der lemnat spår efter sig; och omkring hans mun spelade samraa varma; godbjertade leende; hvilket förskönat hans barndom. I hans sätt låg en viss värdighet; hvilken, såsom John sade; höll den närgångne tillbaka; men likväl låg i hela hans uppträdande en sådan vänlighet och ett sådant behag; att ingen kunde motstå honom. — Ni hafva gjort mig stor ära, mademoiselle; sade han, det är icke ofta jag kunna tjena någon; och den gode Jeans och Maries vän alltid hafva att räkna på mina tjenster. — Ni är alltför god, min herre. — Non, non! Det vara ni som är god. Vara vän till fattiga musicien; taga honom emot hemma, uppsöka le pauvre resenär! Ah; ma foil den heliga Marie belöna er! Kämpande med sin rörelse lemnade fransmannen rummet, XEXIL En stund härefter sågo vi till vår stora förvåning utanför porten en droska starna, John hoppar ur; och skyada uppför trappan. Då haa kom in i rummet, utropade Mary; som sprang honom till mötes: — Hvad står på? Hvad är det; John?