Dagens Nyheter – 5 november 1867, sida 1

Förvecklingen i Italien antager allt betänkligare dimensioner. Hvem kan söga huru den skall sluta? Se här emellertid en uppfattaing deraf, gjord i sjelfva Paris, i en af de liberala tidningarne: Förvecklingen är mera än en tvist mellan tvense folk; här är å bane på en gång ett religionskrig och ett revolutionskrig: Italien erinrar 083 i detta ögonblick med gripande sanning om ställningen i Frankrike 1792, straxt före den 10 augusti; och det är Victor Emanuels egen tron likaväl som påfvens; som Napoleon III vill skydda, alldeles såsom kejsar Leopold af Osterrike ville skydda sin svåger Ludvig XVI:s tron, alldeles såsom vi sjelfva hafvs skyddat den olyckligs erkehertigen af Österrikes -— upprest af våra egna händer! I detta ögonblick framställa sig ovilkorligen två data för mianen, som äro öfvade gerom eftertanka: den 21 jaouari 1793 och den 19 juni 1866; det är tvenne erinringar som oupphörligt framträda för hvarje oroligt forskande blick: Revolutionsplatsen, der Ludvig XVI:s hufvud föll, och löpgrafven vid Queretaro, der Msximilisn blef arkebuserad; På den italienska balfön anklsgas regeringen redaa för att hafva viakallat utlänningarnev, alldeles såsom man beskyllde Ludvig XVI derför; redan har Victor Emannuels popularitet gått samma väg som Ladvig XVI:s; redan är hang palats i Florens bevakad: med samme omsorg af hans trupper, som Tuilerierna voro det afechweiziska gardet den bedröfliga 10 juni; redan se vi påj Iisliens horisont uppstiga vålnaden al ett nationalkonvent: På hvad majoritet skall minigtören Meaabrea stödja sig — en minisicr, tagen utom parlamentet! Skall Frankrike lyckas att i Italien qväfva i fröet den revolution; som hela Europa icke förmådde hkufva i Frankrike? Skell det lyckas bättra äg Preussen och Osterrike gjorde år 1792? Det är ett svårt problera. Man kan siå en arm, menu man slår icke ett folk, icke ens om det är blott det mexikanska. Om våra trupper, som redan afgått till CivitaVecchia, intaga Rom för andra gåogen, så veta vi huru den första akten elutar; men hvad som oroar oss, hvad som uppfyller 028 med ångest, det är slutet. hetee——XXXXzXXX-XhRNRE— Org I i