Dagens Nyheter – 4 november 1867, sida 2

sedan han likväl först sökt komma undan Marys anhållan gesom att skylla på sin torftiga toalett, hvilkeno, såsom han sade, var föga lämplig att visa rig uti inför damer,, då den utgjorde en besynnerlig sammansättning af salongsoch promenad-drägt och gaf honom ett egendorligt utseende, dock sådant att man i alia fall j kunde tro annat än att d t tillhörde en gentlemun, — Ack, den stackars herrn; sade Mary, sedan ban allägsnat eig, hvilka omvexlingar måtte han ej hafva bevittnat, ty det syns mer än väl att han sett bättre dagar. — Ja, det är sannt; han är så artig mot dig, Polly; som om du vore en fröken; och ehuru han alltid är språksam och vänlig, är det omöjligt att tillåta sig någon fribet med honom. — Hvad lefver han af? oo— Han spelar fiol vid Stora operan; men jag förmodar att han ej förtjenar synnerligt mycket dermed. Jag undrar om han är gift. En deg, då han var sjuk och jag gått ned för att bädda hans säng och se om honom litet; varseblef jag på bordet ett fruntimmersporträtt. Han frågade mig, om jag ej tyckte att hon var vacker, och sade, då jag bejakade hans fråga, med en djup suck, att det hade varit bra om hon varit lika god som vacker. Och han hade rätt: Eleka menniskor med vackert utseende äro de farligaste, ty genom sitt falska rekommendationaebref utöfva de så stor magt öfver andra. För fula ansigten känna vi ingen sympati och äro derföre på vår vakt; men vackra förblinda ofta våra ögon och insöfva vår försigtighet: