Dagens Nyheter – 4 november 1867, sida 1

anledningen hvarför jag lemnat mitt bem, eller hvad som tilldrog sig decna rysliga natt. — Då vill jag ej fråga er vidare, men — — Ni vill ej längre föruena mig ert skydd? Jeg kan fj tadla or — hvarje annen hederlig man skulle bandla såsom ni. Meu vill ci tillåta mig att stauna bär öfver natten? Jag skall genast i morgon bittida lemna ert bem: — Nej, det skall ni icke! utropade häftigt Mary, som inkommit i rummet. Hvad står på? Hvad bar du sagt, John? — Ingenting, Polly. Någontivg har bedröfvat frökev, cch då jag ville ställa seken till rätta, gjorde jag den rio gånger värre. — Ack, ni kala! Hvad är tet, fröken? Hvad har du stjärt, Jobr, efier frösen är så förtvilsd? B:y er ej om bonom, svälla fröken, karlarne ärv så tanklösa; han menar irgentisg ondt. — John har viset icke bedröfvat tig. Jag har cmottsgit en sorglig rybet, och darsuitom är det påkostande utt rödgas lemna er; men det kan cj hjelpas. EXXL — kILemra oss! Hvem har sept någonting sådant? Säg, Jobn, hvad har händt? — Iogemtiag. Fröken bar misstagit sig om meningen af wmica ord, men om du låter Rix få tala med benne några ögonblick, så Bkall allt vara bra igen. — Act, gå ickel ut ropade j: Eh då Mary med ett godbjertadt lvende vände gg om lör alt lemna rumnet, — Som uni. vill; jag är färdig att gå eller stanna qvar. Det är i alla fall ej bra att vara