Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 2

en fetlagd fra, som inträdde med en sopqvast i -handen; men jag förmodar ätt ingen af mitt tjenstfolk varit. försumlig mot er. Jag hör att ni ernär lemna mig. — Je, svarade jag: Jag hade tänkt stanna; men då jag tänker närmare efter, så finner jag, att det är bäst att jag fortsätter resan i afton. — Några timmers uppskof kan väl ej göra något; och det börjar bli sent: Herrn, som var här för ena stund sedan; befallte att bästa rummet skulle ställag i ordning åt er, och att den bästa uppasserskan skulle stå till ert förfogande; och jag ämnade just uppsöka er, då jsg bindrades derifrån genom — — JIsg är ledsen öfver det besvär jag förorsakat er; sade jag; rörd af detta bevis på majer Sommersets omtanke, ehuru min flykt härigenom ännu mer försvårades, men det är mig 4 omöjligtatt stanna här i natt. Jag är rädd att ni finner er missbelåten med detta rum och med sällskapet, sade värdinnan och kastade på Mary en föraktfall blick; men passagerare, som taga plats på taket, äro vanligen mindre bemedlade. Jag borde sjelf bafva tagit vå d om er; så skulle den här förargelsen aldrig hafva inträffat. Min kära Walton, jag hyste för goda tankar om ert omdöme att kunna tänka mig; att ni skulle kunna visa in fina damer i det här rummet. Jag får be — — Att jag skall ge mig aff Gudbevars, för mig är den erfa platsen lika bra som den andra; och om fruntimret här vill vara ensam, så gå Polly och jag till ett annat — vi vilja visst icke falla till besvär, .— Ja; det var en slump; såsom jag gissade. Och den här unga qvinnan är er hustru! Hon