Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 1

Sverges kulturhistoria har icke att uppvisa ett motstycke till kvad som ru föregår: att både stat och folk; oaktadt ett stort och gemensamt betryck samt en klen skörd, basta att gifva gåfvor, hvilkas like i storlek aldrig varit sedd bär, åt tre län; som genom froat förlorat en del af sin gröda; Sjelfva denna storiek i gifmildheten har börjat framkalla en reaktion; Man begynner betäcka sig: Man hör den ena personen efter cen andra, man ser den ena landsortstidningen efter den andra göra frågor: är det konstateradt att nöden är så allmän och ofantlig? huru kan det råda en så stor och allmän nöd i landskaper, i hvilka jordbruket är en bisak? finns det inga tillgångar qvar af de rikliga inkomster som en stor del invånare i de nordligaste länen skördat under 15 år på en stark trövarurörelse? är någon plan uppgjord för att använda gålvomedien så, att de icke blifva allmosor som lifnära blott för denna vinter och efter hvilkas förtärande den norrländska allmogen står lika utarmad com förr, vieserligen lefvande, wen utan något att lefva af? fions det män deruppe som kunna verkställa arbetesoch förbättringsplaner; i fall sådane äro uppgjorda? Vi inskränka oss för dagen till att referera dessa frågor och skola framdeles anställa några betraktelser som af dem föranledas.