Dagens Nyheter – 1 november 1867, sida 2

än väl att det ieke är hvad ni varit van vid, och att det är bra djerft att föreslå er det; utropade hon ifrigt; i det hennes ädelmodiga begär att vilja göra främlingen en tjensi besegrade hennes skygghet, men rummet är renigt och snyggt, liksom byresgästerna, ehuru de äro fattiga. Medan ni bor hos oss har ni god tid att se er om efter en annan mera lämplig bostad; och John har de bästa vitsord om sig; ifall ni vill höra er för; så ni behöfver inte vara rädd; — Rädd? — Åh, fröken, jag mente just ej det; ty jag tror i alla fall, att det ej kan falla någon, som sett honom i ansigiet, in att misstänka honom ; men man beskrifser alltid London så förskräckligt, att det ej vore underligt, om ni ej vågade riktigt lita på oss och trodde, att vi hade mindre goda afsigter; då vi så bär ogeneradt framställa vårt förslag, i synnerhet som vi ej hålla något hotell. och — men om ni vill inhemta upplysningar om John hos hans husbonde; så — — Och hos hvem vill ni höra er för om mig! — en främling, som i denna stora stad ej har en enda vän; hvilken för en enda natt kan gifva mig tak öfver hufvudet eller som kan öfvertyga er om; att jag ej är lika dålig menniska som olycklig — hvem vill ni fråga derom? — Ingen; vi behöfva ej fråga någon. John gissade straxt hur det var med er; och om ni haft vänner, så hade vi naturligtvis ej haft någon anledning att besvära er: — Menar ni verkligen hvad ni eäger? Vill oi verkligen enrottsga mg — så öfvergifvens Hjölplös och olycklig som jag är?