Dagens Nyheter – 1 november 1867, sida 1

MESSI ESFEP TAN LAPEE NR SVALDE I PEARSON a brats ntedtat ke ösånt ne or änA ERNER AN — — SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFL (Forts. från föreg. Af.) Haru små och obetydliga föreföllo ej nu mina förra lidanden i jemförelse med dessa nya qvall Ända till denna afton hade jag ej varit medveten om de känslor; som under månader slumrat och tilltagit i styrka i djupet af min själ, men som nu, väckta; till lif vid ljudet af bans röst, voro mäktiga nog att förqväfva alla andra, så vida de ej genast kufvades: Ack;jag insåg alltförväl, att de, åtmiastone under närvarande förhållanden, måste bringas till tysinad, Om hers Cunningham kande förmås att iskttaga tystlåtenhet med afseende på det närvarande och känna sig lugn för framtiden — då kunde allt gå väl. Innesluten uti major Sommersets kärlek och skyddande hem, ac, huru gerna skulle jag ej bafva med de högtidligaste och mest bindande ede: förbundit mig att aldrig på något sätt åberopa min slägtskap med berr Ayltier och att på Fulke öfverflytta hela min arfsrätt! För att få lefva i fred och ostördt njuta af major Sommersete kärlek, hvilken jag nu visste vara af mig besvarad redan under de sorgliga dagarne på Ellerslie, då baus besök voro de enda ljuspunkterna i mivt olyckliga lefandssätt, kände jag att jag skalle hafva varit färdig stt uppoffra allt i denaa verden med undantag af min mor, Folke och kedern: För att emellertid rädda dem måste jag öfvergifva honom. HElfter attförgäfves befva sökt någon annan utväg att ej behölva tillistetgöra min