lerpes socken i Finland, att hon, som natten förut lifvit å Skeppsbron bestulen å en kista med diverse aker, alltsammans värdt 25 rdr, väl återbekommit et stulna på så sätt, att varfstiomermannen Nils redric Nilsson Sax eller Schönberg från Gefle, för vilken bon beklagat sig öfver sin lidna törlust, trollatv rätt på kistan genom att kasta bly i ellen, men att Sex sedermera för henne bekänt att van sjelf varit den som tagit kistan. I anledning väraf var Sax i går inställd till förbör i poliskammaren; och då ban derstädes vidhöll sitt erkänrande om stölden, men var här i saknad af bostad och sysselsättning, blef han inmanad i häkte. (A.B.) HRådkhusrätten. Mordet å mamsell Laurell. I går fortsattes i rådhusrättens 6:te afdening ransakning med för mord och stöld häktade, ogifta Margareta Larsson, och för samma brott anklagade guldarbetaren Johan Friberg. Ett par timmar innan ransakningen började hade en så stor mängd menniskor samlat sig, att polisbetjenipg och stadsmilitär måste efterskickag, för att hålia reda på den, af en slags vild nyfikenhet eggade massan. Personer, hvilka ej kunde komma in i förstugsn, gingo så långt i sin vyfikenbet att de klättrade upp till yttre förmakets tönster, med förnöjda miner betraktande vakimästarne, då de ej fingo se mer. Såsom ombud för sterbhusdelegarn2 i mamsell Laurells bo, inställde sig denna dag e. o. kanslisten hr Herman Holmblad. Sedan protokollsjusteriog förgsiggått, började förhöret med Margareta Larsson, hvilken fortfarande vidböll sin gednast afgifna bekännelse. Domaren (till Friberg): Hvad säger Friberg om denna Larssons bekännelse? Friberg: Jag känner ej till detta. Domaren: Hvar har du din bustru nu? Friberg: Hon har handel vid Höganäs. Domaren: Jag gör denna fråga af det skäl, att du befunnits ionehafva två prestbetyg, och att i det betyg, som du påstått vara det rätta, ordet bustru varit utskrapadt. Friberg: Det känner jag ej till. Domaren (efter ytterligare en stunds förhör): Jag vill göra dig uppmärksam derpå, min kära Friberg, att du vid flere tillfällen under denna rangakning baft motsägande uppgifter. Friberg: Det är möjligt att jag ej kommit ihog alltiog riktigt. Jag vill emellertid ta på mitt samvete, att det jag bär sagt varit sannt. Domaren (till protokollsföraren): Han talar om Bitt samvete; anteckna uttrycket! (Till Friberg): Oaktadt all denna din låtsade oskuld, visar emetlertid allt att du varit medveten om det mörka dådet. Friberg: Nej, jag kände ej till det. Domaren: Hör ou, Friberg, om du lyckas komma ifrån detta, tro: du dig sedan kunna lefva med ett godt samvete? Friberg. Ja, det tror jag. Domaren (till en stadstjenare). Kalla in makarne Wahlberg! Hustru Eva Beata Wahlberg hördes först, och berättade hon, på de frågor som till benne framställdes, att brodern (Friberg) torsdagen den 5 september infunnit sig i makarnes gemensamma bo, beläget n:o 11 Jungfrugatan, och bade hun då medhaft diverse linnepersedlar samt ett par silfverskedar, hvilka han sökt förmå systern att köpa eller åtminstone gömma. Då kan famtagit silfverskedarna hade ban yttrat: bär skals du få se hvad Margret hittat. Hon hade köpt 3 par strumpor och ett garnpysten af bonom; det öfriga hade bon re mottagis i förvar. Fram på eftermiddagen hade Frib rg återkommit och då medbaft 10 silfverskedar, en gaffel af nysilfver och em hårkedja med guldlås, hvilka effekter han anhållit aw få qvarlempa under uppgift att de hittats. Då såväl systern som hennes man förklarat sig ej vilja taga sakesna i sin vård, bade Friberg yttrat: det var rysligt, hvad ni äro rädda; och en stund efter sedan svågern bortgått bade han sagt åt systern: stag det du, och göm det!, Mannen Wahlberg, hvilken är på samma gång pautiåvare och musikalisk instrumentmakare, hördes härefter och berättade ungefär detsamma som hustrun. Domaren (till hustru Wahlberg). Ni vet ingerting vidare i denna sak? Hustru Wahlberg (häftigt gråtande). Nej, aldrig har ban sagt ett ord till mig om att han varit med om... Domaren (afbrytande). Det vill jag ej beiler fråga er direkt. (Till mannen). Har Wahlberg något vidare ait säga? Wahlberg. Jag kan tillägga det, att då ban kom med silfret, sale jag till honom: uppge detta och förbåll det icke; då svarade hen: jag törs inte, ty fastän jag bittat det, så kan di tro att jag stulit det. För resten skall di bär skedarne bli min uppkomsto. Sedan domaren ytterligare ställt några bevekande ord till Friberg, att afgifva en öppen bekännelse, hvilka dock, liksom förr, talades förgäfves, uppsköts målet på 8 dagar för vidare upplysningars vinnande. Fax Oe Bodrigilg gäldorkär, Hemmansåboen Bengt Svensson i Frosenstorp, Hästveda socken i Skåne, har, på begäran af godemännen i sin vid O. Göinge häradsrätt anbängiggjorda konkurs, blifvit inmanad i häkte såsom bedräglig gäldenär.