Dagens Nyheter – 30 oktober 1867, sida 3

lyckligt — det väsendligaste — upptäckten af denna förträffliga menniska, sem vill: öppna sitt bjerta för och med sina råd bistå en främlisg! Tiden förgick och aftonen öfverraskade mig uti mias drömmar Lyktoroa tärdes på gården, hvarifrån hördes ett buller, som tilikännagaf antonsten af en ny diligens. Då jag öeskade undvika sorlet, som när made sig rummet der jag satt, steg jug upp för att gå in i mitt sofrum. I detsamma öppnades dörren, och ea uppasserska inträdde samt anhöll ifrån en person, som just uu ankommit med diligensen, att han skulle få dröja i rummet, .medau vagnen aflastades. Uter utt ätvakta mitt svar sprang hoa ut och ivrförde den fesande, som vid min åsyn ryggade tillbaka, hvarefter han utbrast: — Fröken Neviliel I sooniog ea oväntad, angenäm öfverraekuiog; har ui anländt med samma diligeas som jag? — Nej, jag bar varit här några timmar. — Lyckan ör mix sannerligen rätt bevågen, då boa akänker mig det oskattbara nöjet att träffa er. Men hvem har vi med er, och huru kommer det sig att jag återfioner er på ett ställe sådant som detta? sade major Sommerset och lät sina ögon; hvaruti förvåving och missbelåtenbet lästes, irra omkring öfver rummet och dessa torftiga inredning. i (Forts) Sen nea rg sne O