Dagens Nyheter – 29 oktober 1867, sida 3

Diogenes med lyktan ). (Fritt efter Pfeffel). När gata ner och gata opp Diogenez3 med lyktan lopp För att en menniska uppsöka, Såg han en prest sin pipa röka Iovid Barmhbertig-templets dörr... eHjelp, bad Diogenes, mig arme! eJag skådat. bättre dagar förr. aSe gamle mannen — er förbarme!v ...Ja, Gud välsigne dig, min vän! Sa presten och slog dörrn igen. Vår vandringsman nu kosan ställde Ia i en bed, som rikligt vällda Af idel grann!åt; och der stod En borgarfru, så söt, så god. sEn slant, ers aåd, en slant — jag arm? Snart dör af Lunger: er förbarmelo Mig ömsar, stackars karl, din nöd: Se bär polletien till ett bröd! På disken, då kon detta sade, En blank dukat hon vårdslöst lade För nyköpt balsband — till sin mops... Jo, mynt ej gifs till öfverlopps! ... Den vise sig vid örat rifver... Pass på! Nu ataden hugnad bliiver Med kungens nådiga besök... Diogenes, i dam och rök, Fram till den gyllne vagnen klitver: eErs majestät, o, bjelp mig! Ack.... — Till fanderg, röts der, tiggarpack! Du straxt i kurran dig begitver... Men, se... En slaf, som nära stod, Tog gubben och från vagnen svängde Och, af naturligt ädelmod, En fyrk i slitna mössan slängde. .O, gutiar., skrek den vise man, Mer än en konung gifva kan, eMig slafven gaf... Nu dör jag g-rnal ... Han gret — och släckte sin lanterna. C-—6n. ) Diogenes, den vise från Sinopo, tycktes ha gjort till sid löfnads mål stt med yttersta stränghet gissla sina semtlidas dårskaper, hvarvid han ofta gick ända derhän, at. kan frånkände dem allt menniskovärde Så t. ex sågs han en dag gå omkring istaden med ljus ock lyktar ehuru det varfulldager. Tillfrågad hvad han sökte, gaf han det enkla, men bitande svaret: en menniska.... Diogenes dog 32t år fire Kristi födelse.