Dagens Nyheter – 29 oktober 1867, sida 2

SLÄGTFEJDEN EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOSRAFI (Forts. från föreg. Af.) Jag påklädde mig derföre och stoppade på mig mina få dyrbarbeter jemte tjugu pund, hopsparade under årens lopp, två bref ifrån Bath ock min faders miniaturporträtt. Der stod jag nu, med ett knyte med mina nödvändigaste saker i handen, färdig att för alltid lemna mia moders hem; för att gå ut i vida verlden; hvarom min moders yngsta barn visste lika mycket som jag. Men just då jag skulle gå; dref mig en plötslig ingifvelse att medtaga -brefvet: och mjölken och i första stad, dit jag kom när tillfälle erbjöd sig, få veta om det verkligen var gift i glaset. Jag slog derföre mjölken i en liten flaska och störtade derefter utan en afekedsblick ut genom fönstret och stod nu på terassen. Månen var i nedgående och morgonen var mycket kall och mörk. Ungefär en timma gick jag raskt framåt; obekymrad em hvart jag skulle gå eller hvad jag skulle göra; till dess jag, i detsamma.gryningen bröt in, befann mig på stora landsvägen: Uttröttad satte jag mig vid sidan af vägen vid en milstolpe ech började fundera, huru jag skulle förtjena mitt dagliga bröd: Det var för mig; då jag beträdde mia nya lefnadsbana, en lycka att framtiden vär invsvept i mörker, Hade jag i detta ögonblick kört de mödor och före. aakelser som väntade mig, vet ig icke, om fog hälft rmavd att fortsätta min VatGtag.