Garibaldis flykt och hans vistande i Florens. Vi bemta ur ett bref från Florens af den 22 okt: följande målande skildring; uteslutande endast början, hvai omtalas att en samling af 6—700 personer, oaktadt störiregn, samiats utanför ministern Ratazzis bus för att gifva honom sin byllning i anledning af hans välbekanta se: ende genom fingrarne med Garibaldis företag. Det heter derefter i brefvet: Omkring kl. 10 fick jag se följande proklamation anslagen på de förrämsata gatorva i Florens: Italienare! S Italien är nära att drabbas af en outplånlig skam. Sedan Österrike lemnat oss i fred, botar en annan: nation att ingräkta vår halfö och göra 038 vår goda rätt stridig. Varen på er vakt, italienare! Regeringen uppfattar icke sin pligt! Detärnödvändigt att landet räddar sig sjelft med användande af sin tappra armå. : Lefve Italien och hufvudstaden Rom! Florens den 21 oktober 1867. Italienska patriotera. På kafeerna underskref man en adröse til! koovunogen, spridd i tusentals exemplar, utdelad öfverallt, hvari Victor Emanuel uppmanades att sätta Jlit till Iislienarnes fosterlandskärlek och icke skygga tillbaka för en utländsk makts trotsiga hot: Mot middagen ankommo telegrammer, tillkänpagifvande att demonstrationer förbereddes öfverallt, i Livorno, i Turin, i Venedig, i Neapel. Komi a för den garibaldiska rörelsens understödjande hade kl: 2 inkasserat öfver 30,000 franc3, skickade från de demokratiska komiternc i landsorten, från arbetareföreningarne 0. sa. Vv. Rörelsen befann sig i hastig tillväxt, när underrättelse kom att Garibaldi verkligen var fri och att han uppehöll sig inkognito i Florens Denna nyhet, som i går nästan ingen menniska trodde, har i dag blifvit till fullo b-kräftad; och i den stund jag skrifver dessa rader är Garibaldi fortferande här och lagar sig till att uppsöka sina frivilliga: Det är en besynnerlig historia — der om Garibaldis flykt; Ministeren har så fullt förtroende för siva tjenare, att den ännu i går tvif lade på att denna flykt egt rum: En bögt aktad general bland mina vänner, som står på mycket intim fot med sjöministers, omtalade för denne att Garibaldi anländt iill fastiandet. — Omöjligt, svarade sjöministern, geveral Peecetto, i det ban upptogen depeech ur sir ficka. Garibaldi var på Caprera den 20 dennes och något illamående, hvarföre han icke kunde mottaga besök af befälhafvaren på örlogsskeppet Sexia. För öfrigt, tillade sjöministern, vev ni icke avt vi låtit landsätta åttio båtsmän på Caprera, com genomströfva ön i alla riktuiogar? Denna åtgärd är en smula olaglig . : : men ändamålet helgar medlen: Några minuter sednare ref den stackars ministern sitt hår. — Att tänks, utropade han då, det Caprers var bevakadt af icke mindre än sju fartyg, till börande den kungliga flottan!... Der är förfärligt! Garibaldi är i Florens; minis:esen skall icke våga låta arrestera horom. Herr Ratszzi ha föredragit att underhandla med honom; ty ati åayo häkta honom vore att gifva sigsal till ewt ailmäst uppror i Palermo, i Nespel, i Turin. Men fordrer af Garibaldi att ban skall vänts — hejda och afväpna sina frivilliga. Garibaldi har svarat genom följande prokl-mation: Befria Italien eller dö! Se här står jag ännu en gång ibland eder, !tappra försvarare af Italiens heder! Jag står här för att göra min pligt, för att bjelpa eder i det heligaste och ärorikaste af alla företag: vårt pånyttfödelsevärf. Italien är öfvertygadt att det icke kanlefva utan sitt bufvud, utan sitt bjerta, utan siit Rom, som några släfviska varelser, krävkande nationens rätt och värdighet, vilja offra åt en föraktlig tyranne nycker. Framåt således, och framförallt varen ihärdige! Jag uppmanar eder icke fill tepperhet och mod; ty-jag kanter eder väl. Det är härörhet jag ät