Dagens Nyheter – 28 oktober 1867, sida 3

Men tyst — bvilket skri genomträvger den stilla natten? Ingestivg annat än nattugglans för Ellerslies invånare bekanta läte, men som likväl var tillrackligt att öfverdroga mördarens ansigte med en änrmsu hemskare blekhet och drifva honom; darrands i ala leder, ifrån skådeplatsen för hans triumf. Ackl Och denne usling, som kröokt bemmets belgd, denne grymme löpnmördare var min modera make, Fulkes fader! Hvad kunde jsg göra? Att rycka masken ifrån hans ansigte, bringa honom i galgen och sålunda kasta henne i en förtidig gref — utt komma hans unga hufvud att digna under bördan af den obeskrifligt grym: ma tanken: denna röst, som nu till mig talar kärlekens ord, var för en tid sedan orsaken till att min fader besteg echavotterl Aldrig, al drig; omöjligt! Min säkerhet kunde cj köpas med dens un dergång som var så nära förenad med dem, hvilkas lycka var mig låagt dyrbastare än min egen. Jeg måste derföre fly bort till någon aflägsen vrå af verlden, der ingen kunde återfinna mig. , Det första ögonblicket efter detta beslut var förfärligt. Jag har förut segt att jag PW är någon bjeltinaa; att gå ut i verlden utan vännör och framför allt utan penningar, att lemna mitt hem, Ellerslie; som jag så högt älskat, Fulkes hem, den fläck der vi, trots alla sorgur, tillsaramans tillbragt så lyckliga stunder, att för alliid skiljas ifrån honom; öfverlemna honom åt främlingars och lejda personers medömken, alt dj MET få be, smcka och tåla med