Dagens Nyheter – 28 oktober 1867, sida 3

fiende, men emellan 038 stod i hans väg bordet, hvargå mjölkglaset befann sig. Nu framtog han ur bröstfickan en flaska och närmade sig bordet. I detsamma inträngde nattvinden genom fönstret och kom ljuset att flasma upp och belysa min stjuffaders ansigte. Förskräckt af Jjudet ifrån fönstret, spratt ban till men närmade sig dereficr, sedan han upptäckt orsaken till bullret, åter bordet och slog en del af flaskans innebåll i mjölkglaset. Åunu en gång upplyste det flämtande ljusskenet mördarens avsigte, som antagit en askgrå, spöklik färg. Ej för alla Indiens skatter skulle en hederlig man; vid avblicken af detta ansigte, velat bära ansvaret för denna onaturliga handling. Äfven jag, det förrådda och åt döden invigda offcet, kunde ej undgå att ömka den olycklige, som under så kort tid undergått en sådan förändring, och jag kände att det, för att förleda till ett sådant brott, i sanning måste vara: ex gigantisk frestelse som lockar. Det brott, ban under månader rufvat på, hade nu mognat. Såvidt mensklig list och grymhet kunde åstadkomma det, var min lefnadstråd, den inbillade skiljemuren mellan en förmögenhet och denne man, afklippt, och bvad erfor nu den listige ränkswidaren och lönnwördaren? Fastän han skulle blifva qvitt en fiende, ej glädje, utan fasa och samvetsagg; I stället för en yttre fiende, som han, om han velat, kunnat undfly, hade han i silt bjerta gömt en inre, sömnlös; odödlig då 10N;, som aldrig under hela bans lif skulle Iemifä hötiom någon ro.