Dagens Nyheter – 28 oktober 1867, sida 2

XV. Månen strålade klart in genom fönstret, hvars fyrkantiga rutor dess milda sken afteckvade på golfvet, och hvarje föremål i rummet syntes mycket väl. Då jag derföre ämnade släcka Jjuset, som månskenet gjorde öfverflödigt, och närmade mig bordet vid sängen, märkte jeg att bordsfoten blifvit intrasslad uti sängomhängena. I detsamma jag lutade mig ned för att afbjelpa denna olägenhet, varseblef jag ett sammanviket papper och såg nu vid ljusskenet; att det var ett bref med bruten försegling och saknnade utanskrifs. Såsom hvarje annan skulle hafva gjort, vecklade jag upp det och läste utan misstanka början af detsamma, Först då jag hunnit några rader, insåg jag allt och fann nu, att det var herr Baldwins biljett till min stjuffader. Brefvet saknade både adress och underskrift, men det behöfde ingendera; ty dess språk angaf så väl brefskrifvaren som emottagaren. Ionehållet var följande: — Jag är trött vid dessa galenskaper; det är hög tid, att denna komedi slutas, och att er obeelutsambet på ett eller annat sätt når ein gräns. Bedrag er icke; E— skall ej vänta en enda dag längre och skulle aldrig. dröjt så länge, om han kunnat ana, ati efter allt ert