Dagens Nyheter – 28 oktober 1867, sida 2

— Teck; mjök br ej mia favoritdryck; jag är sålunda ej zå om ctent domare. — Jeg tror der 1t bra, svarade fru Danby snäft, i cet bu smakade på mjölken, men jag vill i alla fall gå efter et nytt glas oskammad mjölk, och då är ni väl röjd? — Ja, helt säkert. God natt, Isabella. Jag hoppas att ni i morgon befianer er bättre, så att vi kunna litet närmare få talss vid om eri besynnerliga äfventyr i dag. Blif ej rädd; jag skall ej bli så farlig: God natt! Men hvarifrån kommer draget; är ej fönstret stängdt? Låt mig se. Med dessa ord gick han till fönstret, undersökte och tycktes stänga detsamma samt sflägsnade sig sägande: — Nu är allt väl: Vill oi bära upp mjölken, Danby, och sedan stänga dörren? — Ja, Efter några voinuter kom hushållerskan tillbaka med en spilkum mjölk, com hon erbjöd mig sägande: — Var god och smaka på den här; fröken, den är nyss kommen ifrån ladugården. — Ja; den är verkligen förträffiig, svarade jag, och så bar ju alltid er mjölk varit. — Ja, det bör väl ni veta; men herr Cunningbham är i många fall litet konstig. Nog måtte jag lika bra som han förstå mig på mjölk. Derefier lemnade hon brummande rommet och stängde dörren. Någon tid efter fru Danbys bortgång låg jag och funderade på hvad meningen med allt detta kunde vara; hvarföre man så envist tviogat mig att synas fjuk, och hurudant slutet; y jag