Dagens Nyheter – 28 oktober 1867, sida 1

ER friskare amda går genom leandet, alstrad af nöd och bekymmer. Intet ondt, som ej medför något godt. Pröfningen luttrar. De store märka, att det fiones någonting större, än de sjelfva; våldsmännen blifra betänksamime, jordmånen låter reda sig att mottsga sanningens säde. Orätt kan herrska fill en tid, men visar i rätia ögonblicket dena nakna verkligheten: orätt förkastas; rättvisan kommer till heder: Olyckor fördystra sinnet; men hos kraftig man; bos kärnfriskt folk lyfter sig lynnet fjederspänstigt, och med skärot syn utransskar man det ondas upphof och uppbryter med orätt hand dess rot; Svaga käril äro vi alla. Gårdagens penriogfurste tigger i dag sitt bröd: Hvem är säker, hvem vågar förhäfva sig? Låtom oss vera menniskor! Sembällena behböfva all sin kraft samlad och knuten: Svårigheterna kunna ändock växa öfver bufvudet; Hvarför då ej borttsga splistringens kil? j Kilen är penrniogens våldsmagt, gom förlamar samhälleligheten; Hvarför öflas man att bibehålla ett valsätt; som förolämpar de tvege, försvagar de starke och sprider otrefnadens gift genom hela organismen? Göteborgare och skägingar ha sagt sin mesivg i den stora frågan om valsättet: Hölves det andra lendrändar att följa föredömet? — Iila skulle det anstå dem stt bålla sig undan, när det gäller, och bröderna vänta: Fregatten Sveas tackling har fått svåra skador. Kuuns de bjolpas? Måbände, med raekhet och nit: Men; om icke, varom ense; att heldre blygsamt tackla vårt fartyg till korvett; än att plöja verldshafvet med en stolt fregatt, som ej kan manövreras. Vid styret sätta vi Sparsamheten, oegennyttig, upplyst; fosterländsk: Sätta vi? — Ja, demokraterna, Folket: Vi hafva hevmtat denna uppsats ur Nerikes Allehanda, som länge och med värma förordat upphäfvande af den kommunsla röstskalad:.