Dagens Nyheter – 26 oktober 1867, sida 3

jag vill; såsom jag förut sagt, ej i min tjenu behålla en man, som med dem står i någor förbindelse. Det vore bättre, Perks, att ni lydde mina befallningar och rensade trakten iftån det fördömda byket! — Jag vågar icke. Madge är en förskräcklig qvinna; och dessutom helsade hos er att — — Tig! Upprepa ej här hennes oförskämdes ord; utropade herr Cunniagham ursinnig. N känner mina vilja — se till att den blir utförd! Utan ett enda ord till svar smög sig mar nev bort; En lång stund stodo de närvarande tysta och förskräckta: Ingen enda vågade yttra ett enda ord för att urskulda Perks olydnad oci brottslighet, ty hvem kunde tänka, att deras husbonde hade orätt, då jag låg der, sågzom ett lefvande bevis på rättvisan och visheten a! hans lagar; ett offer för detta förkastade slägtes ränker? Med falkens snabbhet, då han griper sitt rof, visste herr Canningham genast att vända denns nya känsla till sin fördel och sade högtidligt: — Låtom oss nu förs upp fröken Nevill: på hennes rum. Denne mans ord visa alltfö tydligt orsaken till hennes värvarande lidsude Upplyftande mig, bar mig herr Cananingham med tjenstfolkets biträde till mitt rum; lade mig på sängen och lemnade rummet, seda: han befallt de gqvinliga tjenarne att afkläde mig och underrätta honom; när jag bemtat mig någorlunda. (Forts.)