sättande sig bredvid mig i eoffan; hur har ni roat er under min frånvaro? Hjelpligt, förmodar jag? Ni ser blek och trött ut och är ej nog rask att denna vecka anträda en resa till Bath. Er mor ledsnar på att vara easam; och om ni hade orkat; hade jag tänkt; att vi skulle resa om lördag: — Jag skall vara i ordning. Jag känner mig ganska frisk nu — bättre än för många veckor sedan: — Ni ser ej så ut. Låt oss nu supera och derefter gå till hvila. BStillbet är för er bästa botemediet. Sedan han ringt; lät han tillsäga hushbållerskan om supån; tilläggande: — Och säg henne att bon, om hon har sådant gelt, som ordinerades för fru Canniagham, skall skicka upp litet åt fröken Neville, som alltid behöfver sådant; Det saknades på middagsbordet i dag! — Nej, jag tackar; inföll jag. Jeg förtär aldrig något på aftonen :utom ett glas mjölk och en skorpe; som jag på natten håller till godo med. — Jag; det är ja rätt det; sade han förvirrad; märkande min öfverraskning; jsg erisrar mig nu att ni förut sagt så. — Nej, alldeles icke, jag började dermed; då ni reste bort, och har inte sagt någonting åt er derom, — Inte? Nå då har jag väl inbillat mig det, kan jag tro. Luta er nu litet, tills bordet blir dukadt. Apropos; har ni åruckit ur vinet; som jag lemnade ut? Det var er mors favoritvin. — Nej; det ville ej smaka mig.