Dagens Nyheter – 25 oktober 1867, sida 3

— Min bästa fröken Neville, afbröt hr Baldwin; som, till en början liksom träffad af åskan, då han hörde mina häftiga ord nu sökte att leda samtalet på andra ämnen; ni har verkligen stora anlag för det tragiska; ert herravälde öfver röst och minspel skulle tillskynda en skådespelare ovansklig ära — hvad under då, att jag och herr Cunningham stått slagna af häpnad och förvåning? — men bordet är ju serveradt; tillåt mig — Med dessa ord bjöd han mig sin. arm och förde mig, då jag ej vågade afböja hans anbud, till bordet. Middsgen var synnerligen. tråkig; ehuru herr Baldwin oupphörligt talade, och när bordet var afdukadt, ekulle jag gerna bafva aflägsnat mig, men qvarhölls af en ovanligt artigt framställd anhållan, att jag, om det roade mig sjelf, skulle dröja qvar för att spela och sjunga för dem: Jag gick derföre till pianot, och inom några ögonblick satte sig herr Cunningham till min stora förvåning i en ländstol vid min sida och försjönk i djupa tankar. Herr Baldwin tycktes känna sig fullkomligt hemmastadd, gick fram och tillbaka på golfvet, kritiserade eller berömde mitt föredrag, slog i likör åt sig gång efter annan och visade genom alla till buds stående medel; att han kände sig obesvärad och oberoende af oss: Efter en stund inbars till honom ett bref; och sedan han förklarat; att det innehöll en uppmaning till honom-att besöka en i närheten boende vän för att hos denne träffa en bekant, lemnade han genast rummet: (Forts.)