Dagens Nyheter – 25 oktober 1867, sida 3

som ej skulle tjena till någonting annat än att sönderslita de ljufva band; som nu fästa henne vid sin broder? — Skulle någonting sådant kunna inträffa; Isabella? XXIII — Nej; svarade jag lifligt; af alla verldens dårskaper är den som befattar sig med rikedomar, hvilka aldrig tillfalla oss; med löften; hvilka endast tjena till att göra gifvaren löjlig, den största och fåfängligaste, och derföre bestrider jag helt och hållet herr Baldwins ord. Ingenting kan vara mer osannolikt, än att hr Aylmers hus skulle — såvida jag annorstädes ej bade ett hem — för mig öppnas, eller att han under några omständigheter skulle göra mig till sin arfvinge; men äfven om han gjorde det, skulle det i alla fall stå i mitt fria val att emottaga och begagna mig af hans frikostighet; och jag kan ej upptänka någonting; som skulle kunna förmå mig att till egen vinning draga fördel af en orättvisa mot Fulke. Ack, herr Cunningham; sade jag passioneradt, lydande ögonblickets impuls; hvarför skall ni lyssna till illasinnade rådgifvare; som, genom att oss emellan utså tvedrägtsfrön; söka befordra sina egna lumpna afsigter? Hvarföre vill ni nödvändigt i mig se en fiende? Hvarför kan ni ej öfvertyga er om, att jag är en trogen; oegenvyttig och sann vän till min broder; som jag uppskattar tusen gånger högre än mitt eget lif? O; låt för hans skall, om ej kärlek — åtminstone fred och förtroende herrska oss emellan; tro mig, det —