Dagens Nyheter – 25 oktober 1867, sida 2

tacka för hans artighet; utan besvarade i stället med ett föraktligt leende hans smicker: — Ni såg aldrig er far; förmodar jag? Åh, jag minnes honom mycket väl — en af de vackraste karlar på sin tid! De bjertan voro icke så få som krossades; då han gifte sig med eder moder. Ett rykte gick att, om hans val fallit på hennes äldre och inflytelserikare syster skulle hans frieri varit ännu mera välkommet; och om så varit förhållandet; och hennes hjerta ännu förblifvit honom troget — hvilket mer än väl bevisas af den omständigheten att hon ännu förblifvit ogift — så kunna edra mest tillgifna vänner ej önska er någon större lycka än att sammanträffa med fröken Aylmer: Några ord; frammumlade af herr Cunningham; låtsade hans vän ej höra utan fortsatte; fullt medveten om huru grymt hans tal pinade lyssnaren: — Fröken Neville; hvilka lysande utsigter går ni ej tillmötes! Huru mycket skola ej dragen i ert ansigte; som så lifligt påminna om er far; tala för er; och i huru hög grad skall ej den rikedom; ni kommer att ärfva; bidraga till att förljufva er lidande och hjelplöse broders dagar! — Min herre! . — Ni betviflar mina ord? Åh; det behöfver ni visst icke: Mot hvilken annan som helst; som sökte vinna herr Aylmers egendom och ynnest; skulle Eleonora Aylmer vara stenhård; — men mot er — mot er! Ack; fröken Neville; hur litet ungdom och skönhet förstå att uppskatta sin makt; hur litet de känna till det hemlighetsfulla inflytande; som åsynen al anletsdrag — en gång så högt älskade; förnyade