Osterrikes högst märkliga politiska reforme omtalades. bär i går, tilll en del såsofn mönste: för Sverges, I dag tillägga vien underrättelse som sednare blifvit bekant och som är högs betecknande, fastän den gäller en till det ytwe ganska obetydlig sak; Mean erfar nemligen att från vederbörligt hål utgått befallning; att hädanefter allt den öster rikiska armeens befäl och underbefäl, från det högsta till det lägsta; alltid skall, då det till talar en soldat, begagna ordet Sie (motsvarande Ni). Det är, om icke en revolution, så åtminstone en emöt i socialt bänseende, denna order, som tvingar den rika österrikiska adeln, med ano! från Carl den Stores och korstågens tider, att ställa sig på jemnlikhetsfot med den simple sol daten. Här i Sverge, der af de trenne stora huma nitetsprinciperna: frihet, jemnlikhet och broder. skap den i andra rummet nämnda har gjort sig minst gällande, kallar ännu i deg officeren och underofficeren soldaten för du — och ej blott den värfvade soldaten, utan äfven beväringssoldaten. När man kallar en person du, utan att ömsesidigt broderskap eger rum, ställer man sig öfrer honom. Duandet är en qvarlefva af träldomen; en yttring af ringaktning för den stora mängden af folket, som lefver af sina händers arbete; ett tecken af ståndsskilnad, en följd af stårdshögmod; och som alla dessa dåliga och orättvisa saker ännu frodss som ogräs i Sverge; skall det säkerligen dröja länge innan svenska ärmeen får del af en sådan generalorder, som nyss blifvit kungjord för den österrikiska.