Dagens Nyheter – 24 oktober 1867, sida 3

jag vårdslöst; i det jag alltjemt allvarligt be-. traktade honom. — Hvad, hvad? — Ah, det är endast inbillning; svarade jag; i det jag vände mig om och gick framåt: —— XXI. Jåg hade gått en liten stund; då jag hörde hästtramp bakom mig; och inom några minuter upphann mig herr Cunningham och ställde med sin vanliga ton till mig några alldagliga frågor; hvarunder han i sin ordning uppmärksamt betraktade mig: . Jag uthärdade hans forskande blick rätt bra; ty efter en stund; återtog herr Cunningham; synbarligen befriad ifrån sina farhågor, sitt vanliga sätt och yttrade sin förhoppning att vid middagen få återse mig; hvarefter han satte sin häst i galopp: Några minuter stod jag försjunken i mina tankar; derefter vände jag, då jag ej kände någon lust att gå hem; om och befann mig snart i samma skog; der jag året förut, på Fulkes begäran att skaffa honom en murgrönsranka, sammanträffat med ziguenerskan;: Då jag vandrat litet längre in i skogen träffades mitt öra af ett gällt skri, och i samma ögonbiick störtede en hare, förföljd af en vessla; i fullt språng förbi mig; och som detta var en högst vanlig hände!se; fästade jag mig ej dervid. Intagen af det vackra vädret och begärlig att få vistas ute; ströfvade jag omkring i skogen, tills jag märkte utt det blef sent: Då jag på hemvägen var nära ZFllerslie; förnam jag ljudet