ätleg. och polisnyheter, DD pling Olofiigt spel och osämja. I lördags morgon intällde sig å polisvaktkontoret vid Adolf Fredriks org en karl, som blödde ur ett sår i bakre delen vf hufvudet. Om anledningen dertill berättades, att han, som sjelf vore jernvägsarbetare och hette Bengt Johan Andersson, hade tillbragt natten i uset AF 29 Gamla Prestgårdsgatan bo: tvenne kamrater Carl Fredrik Appelgren och Johan Anlersson, derunder de spelat kort ända till långt fram på morgonen. Då spelet upphörde, var B. J. Andersson af med hela sin kassa, 17 rdr, och dertill utan rock, hvilken gått samma väg som penningarne. Kl. 5—6 lemnade de bostaden. Ettstycke derifrån råkade de i gräl med hvarandra, dervid kamraterna, icke nöjda med att hafva spelat af honom nästan allt hvad han egde, gåfvo honom stryk på köpet och derefter togo till flykten. Polisen fick emellertid snart fatt i våldsverkarne, hvilka fördes till vaktkontoret och förhördes, dervid de väl medgåfvo att de med Andersson öfvat spel om penningar, men påstodo att de af honom endast vunnit 10 rdr. Våldet emot bonom ville de deremot icke kännas vid; och då ingen bevisning emot dem fanns att tillgå, fingo parterna aflägsna sig, helst det Andersson tillfogade sår icke syntes vara af någon farligare beskaffenhet. Vid middagstiden samma dag infann sig Andersson ånyo å nämnda polisvaktkontor och angaf de begge kamraterna för nya våldsamheter emot honom. De hade på förmiddagen åter blifvit temligen goda vänner igen och slutligen hamnat å en krog vid Timmermansgatan, men der blossade osämjan ånyo upp och det sår, för hvilket Andersson blifvit af fältskär på morgonen förbunden, blef nu upprifvet och blödde derur så bäftigt att han, på fältskärs inrådan, måste afföras till lasarettet. Appelgren och J. Andersson blefvo nu på nytt efterspanade, men de hade funnit för godt att rymma tältet. Saken anstår nu i afvaktande på den sårade Anderssons tillfrisknande. Brott och ånger. I måndags afton inställde sig å detektiva polisafdelningens vaktkontor en ung man, som sade sig heta Carl August Ehn och för omkring 8 dagar sedan hitkommit från egendomen Ljung inom Linköpings län. Om anledningen till sia hitkomst berättade Ehn, att han, 2om varit anställd såsom trädgårdselev vid nämnda egendom, den 12 denneg derifrån i hemlighet afvikit, sedan han från en fattig arbetare tillgripit dennes hopsparda arbetsförtjenst omkring 50 å 60 riksdaler i kontanta penningar, med hvilka han tagit vägen till Stockholm. Hit ankom han den 16, lefde bär i sus och dus till dess penningarne voro slut, och begick då stöld af ett fickur från en bekant. De penningar, han erhållit för uret, voro jemväl åtgångna. Samvetet hade emellertid vaknat hos honom, och han anhöll nu att blifva lagligen bebandlad och få umgälla hvad ban felat. Af sådan anledning var Ehn i förrgår inställd till förhör i poliskammaren, der han, under tårar och synbarligen allvarsamt ångrande hvad han förbrutit, upprepade sin å vaktkontoret afgifna bekännelse; hvarefter beslöts att målet skulle öfverlemnas till vederbörlig domstol i Linköpings län. Sjelfmerd. En skoarbetare vid namn Anders Silln anträffades i förrgår å Stora Ingemarshofs egor, hängande död uti ett träd. Om anledningen tll sjelfmordet vanns vid i går hållet polisförhör ingen upplysning, men hans vid förhöret närvarande enka berättade, att marnen, som i lifstiden varit ytterligt begifven på starka drycker, sistlidne måndag lemnat hemmet, i ändamål, såsom han uppgaf, att vid lägenheten Ålkistan utom RoslagsONES a RE MSE FERRAN TE Fre RNEbeteAr frn ML Mo NE äte SE Vb Ar anse 1 rd AU MD a ann din It