Dagens Nyheter – 24 oktober 1867, sida 1

Det är mer än ovanligt; det är nästan exempellöst, att man har anledning att säga att något godt följt af ett krig; men sådant händer någon gång — för den makt som blifvit slagen. Österrike: folk; som låg under i fjolårets krig mot Preussen; har större skäl att sjunga te Deum, än Preussarne, hvilka blefvo segrare. Missnöjet i landet och nödvändigheten att söka bota de af kriget uppkomna skador hafva nemligen, förenade, tvungit den halssterrige regenten och hans änru mera halsstaririga omgifning att lemna ifrån sig en stor del af den makt, som de hittills förhållit folket; och sålunda har besannats excellensen Manderetröms bekanta yttrande i andra kammaren under sednaste riksdagen, om att Österrike var å bane att göra mera verkliga reformer än mången annan tysk regering: Osterrikes statsförfattning har under loppet af några månader blifvit i väsentliga delar omekapad. Regeringen har föreslagit och riksdagen antagit en ansvarighetslag för ministrarne, bvilken man måste önska att få införd äfven i Sverge. En af de väsentligaste bestämmelserna i densamma är att, så snart endera kammaren beslutat ställa en minister under åtal för öfverträdelse af grundlagen; skall han nedlägga sitt embete tills dom fsellit: Domstolens ledamöter utses af riksdagen. Val till denna domstol äro redan förrättade i begge kamrarne och hafva fallit på frisinnade män. Riksdagen har erhållit rättighet att bevilja eller afslå skatter. Det märkligaste är att denna makt icke, såsom i Preussen och till en del i Sverge,; är inskränkt till frågor om nya skatter, utan omfattar äfven redan utgående skatter. De konservativa representanterna ville stanna vid den förra eftergiften, men det märkliga inträffade att alla ministrarne röstade med riksdagens flertal för att tillerkänna riksdagen beslutanderätt öfver både gamla och nya skatter. — Undras om våra statsråder skulle kunna förmås att gå in på en sådan ändring af Regeringsformen, hvarigenom riksdagen skulle blifva tillerkänd rätt att minska de ordinarie skatterna! Den nya österrikiska grundlagen har ett förträffligt stadgande; som vår första kammare visst icke skulle vilja se här infördt, nemligen att der öfre och nedre kammaren fattat skiljaktiga beslut rörande skatters belopp, så blir det beslut gällande, som går ut på det lägsta beloppet. Angående militärutskrifaingen är definitivt beslut ännu icke fattadt; men det är nästan otvifvelaktigt att beslutet blifver; att inga rekryter skola få utskrifvas utan att riksdagen särskilt för hvart år bestämt antalet. Vidare har domaremaktens fullkomliga sjelfständighet blifvit erkänd, så att ingen domare kan afsättas utan laga dom och ransakning; För tryckfrihetsmål skall jury införas, Alla trosbekännelser ha blifvit likställda i borgerligt och politiskt hänseende; Till bevis på att denna grundsats praktiskt tillämpas; må anföras att förste ministern hr von Beust är protestant, fastän katolicismen är Österrikes statsreligion; och att i ministören med enaraste kommer att upptagas hr Winterstein som bekänner mosaiska läran. Hvad beträffar folkundervi:ningen går en frisk anda genom Osterrike. I förra månaden voro i Wien samlade icke mindre än 1627 skollärare af nästan alla inom kejsarstaten befintliga trosbekännelter, för att öfverlägga om en tidsenlig ombildning af folkskolan; Denna talrika församling har tagit till lösen alla grundsatser rörande den vetenskapliga forskniogens frihet och den menskliga upplysningens befrämjande. Mörksens tjenares, jemmer och fördömelser öfver skolmännens frisinnighet och öfver deras afvoghet mot kyrkoväldet har icke medfört annan påföljd, än att stadsfullmäktige i rikets flesta stora städer och i många af de mindre bafva till regeringen afgifvit petitioner om fullständig fribet för den vetenskapliga forskningen samt om skolväsendets befrielse från kyrkans tvångsband ;.. Det vore önskligt att Sverges ecklesiastikminister, presterskap och folk toge dessa nyss trälbundna Österrikare till föredöme, synnerligen i skolfrågan. Sedan vi nu redogjort för de stora förbättringar som nyss blifvit införda i Österrike, och då vi tillskrifvit dem det nederlag som dess arme led förlidet år, erinra vi att de vunna reformerna kostat 100,000 menniskors lif och helsa samt hundratals millioner rdr i penningar — och att desamma skulln derförutan ha kunnat åstadkommas om blott den kejserliga familjen velat förut af fri vilja gifva efter, eller om regentskapet icke varit ärftligt; Konungamaktens ärftlighet och alla embetens förläning på lifstid — se der grundorsakerna till alla Europas lidanden.