Dagens Nyheter – 23 oktober 1867, sida 3

ni lof att leta reda på edra vänliga blickar; ty i annat fall står jag ej ut att vara sjukskös terska. Min stjaffaders ovanliga vänlighet öfverraskade mig och skulle under andra förhållanden hafva uppväckt mina misstankar, men jag var nu så matt och sinnesslö; att jag ej Yäste någon synnerlig uppmärksamhet dervid . utan gick upp på mitt rum; der jag stannade, försänkt i ett dvallikt tillstånd, tills middagen bom. — Ni har under sista dagarne; sade herr Cunningham; vid bordet ej fått vara i fred; men bara vårt fremmande väl rest; så har ni full frihet att sköta er helsa. Vill ni icke i milt sällskap göra en promenad till häst? Tror ni; att ni orkar det? — Nej jag tackar; svarade jag, jag är ännu för svag: — Som ni sjelf vill; ni ser verkligen bra klen ut; men en god skötsel skall göra under; verk, och jag hoppas att, då vi resa till Bath; ni skall se ut som en rosenknopp. Hans förhoppningar tycktes ej. vilja gåifullbordar; ty morgonen derpå var jag så opasslig; att jag ej förrän på aftonen kunde visa mig i saloogen; men då jag inträdde i rummet; gjorde mig åsynen af den man; med hvilken herr Canningbam samtalat den der:balaftonen, då jag så oförmodadt ifrån. fönstersmygen blef vittne till deras samtal; sämre; och jag erfor en plågande oro. Denna känsla min. skades icke genom åsynen af det besynnerliga icflytande herr Baldwin. tyckts.utöfva: på min sijuffader; som alltid gaf efter för hans åsigt och visade honom en nästan löjlig uppmärksamhet. (Forts.)