— Hos min morfader! Härifrån går jag till Wold! Om golfvet öppnat sig för hans fötter, skulle herr Cunningham ej blifvit mera förskräckt än nu. Han sökte likväl bemästra sin rörelse och sade, i det han lemnade rummet, att jag måste foga mig efter hans vilja och gifva herr Meredith min hand. — XVIII. — Det tjenar till ingenting att du motsätter dig hans vilja, Isabella; sade min moder sorgsen; han skall i alla fall tvinga dig att ge efter; och dessutom kan jag ej inse hvad det är; som hos herr Meredith misshagar dig. — Allt — hans sinnelag; grundsatser, vanor och sjelfviskhet samt; framför allt; hans förtrolighet med herr Cunningham. — Du är intagen af fördom mot honom; tror jag. Jag sätter mycket värde på hr Meredith; Han är en förståndig oeh bildad man med fördelaktigt utseende och belefvadt sätt samt eger en betydlig förmögenhet och kan ej anklagas för egennytta; då han är villig att dela sin rikedom med dig; som ej kommer att föröka den med en enda shilling. Dessutom bär han ett aktadt namn och innehar i samhället en betryggad ställning: Hvad kan en flicka mera begära? — Hjerta och heder: — Saknar då herr Meredith detta? Ack, Isabella; öfverväg noga, innan du bestämmer dig; ty — — Låt Oss ej mera tala härom; ty mitt beslut är orubbligt; Dessutom om jag äfven