Dagens Nyheter – 21 oktober 1867, sida 3

— Och detta är ert sista ord? sade han med mulnande panna: — Jal — Men vet ni då väl mot bvem ni kämpar? — Kanhända icke. — Så vill jag säga er det; Mot er stjaffader; hvars ömbet och beskydd ni åtnjutit; och hvars högtidliga löfte — för bekommen valuta — jag har; mot er moder som varmt understödjer mig, mot er broder hvars lif hänger på ert samtycke, och slutligen mot en man; för hvilken ännu aldrig någonting misslyckats och som, då han en gång sagt att ni skall blifva hans hustru; skall hafva det så; om än ruin och död stode vid kyrkdörren och evig fördömelse vore en oundgänglig följd af äktenskapet; o— En fruktansvärd falang, om blott alla de på hvilka ni litar vore er trogna; men de äro det icke; redlighet kan ej sämjas med skurk aktighet: — Hvad menar ni? Er stjuffader — den enda ibland dessa personer; hvilkens handlingssätt ni har rättighet att tadla — vågar ej spela falskt med mig. Han är vid min sak bunden med så starka band; att han ej kan bryta dem. — Men om han skulle försöka? — om han skulle gissa till bevekelsegrunden för detta frieri och; sjelf lysten efter priset, undfägna er med löften, 2om han aldrig ärnar uppfylla? — Han vågar icke; han kan ej! Hvad syftar ni på? — Det behöflver ni ej veta; kom endast ihåg när ni härnäst mot bjelplösa och öfvergifna gluter förbund med uslingar, att de som kunna kränka personer hvilka de genom gudomlig och