bella; för hans skull; lyssna till mig. Tänk hvad för honom en rik syster skulle vara; hvad hon för hans andeliga och kroppsliga välbefinnande kunde göra! Han tystnade för några ögonblick för att se hvad verkan hans frestande ord haft på mig, och då några förrädiska tårar; som jag ej kunde tillbakahålla, smögo sig fram under mina sänkta ögonleck, fortfor ban med inställsam röst: — Ni minnes säkerligen den der dagen; då jag oförmodadt kom upp på ert rum och fann er och er bror vara föremål för en tjenares oförskämdhet ! — An sedan? — Oct ni vet helt säkert att de små förbättringar, som sedan skedde i ert läge; kommo ifrån mig, att herr Cunningham ej visste någonting derom; och att det varit min Jycka och glädje att ensam få sörja för edra och Fulkes behofver; detta vet ni ju? — Nej; visst icke! utropade jag häftigt, ehuru jag borde ha kunnat ana det: Och sålunda hafva Fulke och jag blifvit förnedrade ända derbän att vi ätit ert bröd, suttit vid er eld och lefvat på er barmhbertighet? Afskyvärdt! — Ni tar saken för allvarsamt, Isa5ella; hur tadelvärd herr Canningham än må vara, så kan ni åtminstone ej förändra honom och derföre böra vi två — — Af barmhertighet; min herre; sluta; försök ej att på så falska grunder ursäkta er och honom; ty äfven nu, belastad med denna nya skam; upprepar jag att jag ueldre vill dö än gifta mig med er; att jag hvarken för min egen eller Fulkes skull vill befläcka min själ med en mened,