Dagens Nyheter – 21 oktober 1867, sida 3

mensklig lag äro förbundna att beskydda — de skola icke; ifall det behöfves, tveka att svika er. Esthers inträde förekom hans svar; och för den gången afstannade ett samtal; som nästan kom mig att glömma hvad sjelfbeherrskning och klokhet fordrade. — XVII Då jag återvändt till mitt rum, genomgick jag i minnet hvad som passerat; Ur dessa dystra tankar väcktes jag af ett bud ifrån min moder att jag skulle infiona mig hos henne. Med klappande hjerta och värkande hufvud efterkom jag hennes befallning. Då jag inträdde i rummet; satt hon vid eldbrasan vid sidan af sitt barns vagga; och her: Cunningham stod och såg ut genom fönstret: Jag stannade några ögonblick för att hemta mod; men då jag sedan frågade min moder om hon låtit kalla mig; vände sig herr Cunningham häftigt om och utropade: — Så, ni är här? Ni har just uppfört er vackert! Ni har vågat — — Nej, Malcolm; tala ej så, ni förskräcker henne! aforöt honom min moder: — Förskräcker henne; utbrast ban, hånfullt skrattande. Ser hon väl förskräckt ut? Om ni; min uoga fröken, mot mig tillåter er sådana der stolta ögonkast, så är det bäst att ni för en tid tager afsked af edra vänner och dagsljuset. Jag skall nog kufva ert upproriska sinne; det lofvar jeg! — Om ni kunde och vågade; svarade jag. Men nu är jag ej mera ett barn som ni kan