Myrorna och deras lefnadssätt. (Forts. fr. AF 852). De märkvärdiga myrarter, som förskaffa sig slafvar till uträttande af de för samhället nödiga arbetena, äro mycket allmänna i mellersta och södra Europa. De könlösa individerna, som hos dessa arter fått namn af soldater eller amazoner), hafva käkarna bildade på ett egendomligt sätt, som gör det omöjligt för dem att, likasom vanliga arbetsmyror, kunna förrätta de dagliga göromålen inom samhället. Men de nämnde mundelarna äro deremot mycket starkt byggda och särdeles väl afpassade för att tjena såsom vapen i krig. Dessa myror äro också mycket stridslystna och hela deras sträfvande går, så att säga, ut på kamp och strid. Då ett dylikt samhälle börjar att lida brist på arbetskrafter, uttåga soldaterna i stor mängd och rikta sitt anfall mot någon i närheten hefintlig koloni, tillhörande en sådan myrart, hvars individer de kunna använda till slafvar. De framtåga dervid i en viss ordning eller i en sluten kolonn, med 8 till 10 stycken i tåten, hvilken sednare dock oupphörligen undergår förändring derigenom, att de, som äro i främsta ledet inom kort lemna sin plats och ansluta sig till eftertruppen, hvarvid de närmast dem följande leden komma främst 0. 8. v. Mera sällan inträffar, att truppen fördelar sig i tvenne afdelningar. Då den kommit i närheten af den koloni, som blifvit bestämd för anfallet, göres en liten rast för att ordna detsamma, hvarefter hela massan i ett ögonblick och med oemotståndligt raseri kastar sig öfver den till plundring ntgedda myrkolonien. Dess olyckliga innevånare, som vanligen äro alldeles oförberedda på anfallet, gifva gnart vika och söka sin räddning uti bostadens mest undångömda gångar och kamrar. Alla deremot, som sätta sig till motvärn, blifva utan skonsamhet dödade. De segrande fienderna intränga derefter genom alla öppningar i det eröfrade samhället, men uppehålla sig der vanligen endast några få minuter, tills de hunnit bemägtiga sig det efterlängtade bytet, som utgöres af larver och puppor. Ibland dessa utvälja de likväl endast sådana, ur hvilka arbetsmyror komma att utveckla sig, ty endagst dessa kunna göra tjenst som slafvar. Man torde lätt kunna inse orsaken, hvarföre de icke derjemte bortröfva de fullt utbildade arbetarna. Dessa skulle utan tvifvel så fort som möjligt söka att undkomma sina förtryckare, då deremot de arbetare, som framkläckas ur pupporna hemma i rofmyrornas bostad, anse denna för sitt rätta hemvist och fullgöra, till följd deraf, instinktmessigt alla förefallande göromål, hvilka komma på deras lott. — Efter ett dylikt anfall begifva sig emellertid lundrarne genast på hemvägen, hvar och en beastad med en puppa eller larv såsom byte. Då första plundringen aflupit skonsamt och lyck ligt för röfvaremyrorna, händer det ofta, att de efter några timmar företaga ett nytt anfall mot samma koloni, och det fiones till och med äfven exempe på att anfallet förnyats trenne gånger på en och samma dag. Varnade af den första stridens utgång, hafva likväl de anfallna myrorna tagit tiden i akt och uppbjudit alla sina krafter för att förskansa samhället, och detta ofta med den lyckliga påföljd, att de anfallande finna sig föranlåtna att vända om, utan att sedermera vidare förnya angreppet. Vissa myrarter, gom på ofvannämnda sätt blifva anfallna af röfvaremyror, visa dock redan vid första angreppet mera mod och försvara sina hem med den största ihärdighet. Striden blifver derigenom endast så mycket mera mördande, och bataljfältet betäckegs vid dylika tillfällen utaf afslitna ben och hufvuden äfvensom af döda och sårade individer, tillhörande båda de stridande parterna. Ofta förfölja äfven de plundrade sina fiender, för att om möjligt är återtaga, hvad som blifvit dem frånröfvadt. Någon gång har man dessutom sett exempel på, att röfvaremyrorna för alltid slagit sig ned i den myrkolonis bostad, hvarsinnevånare de drifvit å flykten, i hvilket fall de äfven ditföra den öfriga, hemmavarande delen af sin egen befolkning, jemte sina ägg, puppor och larver. Orsaken till en sådan flyttning har man funnit bero derpå, att den gamla bogtaden af en eller annan anledning blifvit obeboelig, eller också att den hotats af någon öfverhängande fara. — Af samma anledning inträffar äfven undergtundom att andra samhällen, som ej bestå af röfvaremyror, öfvergifva den gamla boningen och uppföra en ny i närheten deraf. Man ser vid sådana tillfällen hela befolkningen samtidigt uttåga, hvarvid arbetarna äro belastade med ägg, larver, puppor och sådana nykläckta individer, hvilka ännu icke kunna reda sig på egen hand, samt derjemte bärande med sig de honor, som icke godvilligt vilja medfölja flyttningståget. ) De äro nemligen ett slags honor, hvilkas fortplantningsorganer icke kommit till den utveckling som hos de egentliga och bevingade honorna.