Dagens Nyheter – 21 oktober 1867, sida 2

Vårt lif vår således ganska enformigt och afbröts endast då och då af någon vigtigare händelse; till dess en morgon vid frukosten herr Meredith, som läste sin post; utropade: — Här er någonting; som skall intressera er; Cunningham! Stafford; som jemte några vänner vistas i Yorkshire; skrifver till mig att er svärfader är illa sjuk: — Ha! — Ja, någon feber eller någonting dylikt. — Farligt? — Hör hvad han säger: Förnämsta samtalsämnet härstädes är hr Aylmers af Wold sjukdom; han har feber; och man tror att han ej skall komma sig: Man pratar mycket härom; och rykten äro i omlopp; hvilket ej är underligt; då man vet; hvilken romantisk familjehistoria är fästad vid namnet; några säga att gubben ger efter för dottern; andra att han är hårdare nu än någonsin; men — Hvad brefvet vidare innehöll; fick jag ej veta; ty en varnande blick ifrån herr Cunningham afbröt läsaren och jag begagnade mig med glädje af första tillfälle att lemna rummet; ej vidare bekymrande mig om hvad jag hört, än alt jag önskade att denaa underrättelse ej skulle komma till min moders öron. Tanken på att denna nyhet kunde få något inflytande på mig eller mitt öde, kom aldrig i mitt sinne: Min morfader betydde för mig mindre äa hvilken annan främmande person som helst; och hans förmögenhet var det föremål som sist af allt sysselsatte mina tankar; sedan (med undantag af Fulke) jag var den enda i hela huset; som aldrig funderade på användandet af en förmögenhet; hvarpå jag ej