Dagens Nyheter – 19 oktober 1867, sida 3

Öppna fönstret; så att vi få frisk lufi; det är en qväfvande hetta härinne; Till min lycka blef jag genom en af dessa små tillfälligheter, som så ofta åstadkomma stora verkningar, räddad ifrån faran att genom betjentens lydnad blifva upptäckt; I sin ifver att fullgöra husbondens befallning; råkade han att stöta till bordet, så att den derpå stående lampan föll i golfvet: Allt blef i detsamma insvept i mörker, hvaraf jag begagnade mig för att skynda bort; då jag under vägen träffade min moder; som förde mig tillbaka till danssalen. Hade jag förut tyckt att det var tråkigt der; så erfor jag nu nästan förskräckelse för densamma och tyckte mig i allas ögon läsa hemska planer och stämplingar mot mig. Afven msjor Sommerset — som genast vid mitt inträde varseblef mig och gehom sin närvaro räddade mig undan dansen; i det han sade att jag var trött, men af honom uppbjuden, så snart jag hunxit hvila mig litet — var mig besvärlig: Aflägsnande mig ifrån msjor Sommerset; i hvars sällskap jag måhända fått vara i fred, gick jag till min moder och bad henne, sägeande att jag var trött, att få draga mig tillbaka till mitt rum: — Åh; ej ännu! sade den man; som jag hela aftonen undvikit, i det han nalkades ifrån en grupp, der han hittills stått gömd. Vikunna ej förlora balens drottning så snart; och dessutom har jag ej blifvit hedrad med den dans; kvarpå jag med så stort tålamod väntat. — Jag kan ej dansa mer i qväll, svarade jag snäft: Jag är trött. God natt, mamma: — Jag fruktar att du ej kan aflägsna dig med