Dagens Nyheter – 19 oktober 1867, sida 3

en ouppfylld förbindelse; svarade hon vänligt; du har ej dansat mycket; ty jag har saknat dig i balsalen, och det kan då ej vara så farligt med din trötthet. — Åhnej — omöjligt! inföll herr Meredith: Och äfven om ni vore det; borde en musik; sådan som denna; gifva er nytt lif: Kom, fröken Neville, tillåt mig föra er till er plats. Härunder hede min moder vändt sig till ett fruntimmer; jag kunde således ej hoppas någonting af henne utan måste emottaga hans arm. Hur jag dansade; det vet jag icke; men illa måste det hafva varit, ty efter en etund sade herr Meredith: — Ni mår ej bra eller är verkligen trött; Jag ser det nu och borde ej ha fört er hit; men jag trodde att det endast var en nyck af er att ej vilja dansa. Förlåt mig: Jag vill genast föra er tillbaka i smårummen: Och så slutades denna olyckliga bal: En stand derefter satt jag i mitt rum och lät genom det öppnade fönstret den kalla nattluften svalka mina brännande kinder. För min själ stodo i detta ögoublick det förflutna med dess försakelser och sorger samt vissheten att; sågeom ziguenerskan sagt, jag etod i vägen för en djerf och saravetslös mean; Jag visste ej, af hvilka medel han skulle begagna sig för att rädda sig sjelf; men att han på allt sätt .ekulle försöka det, bevisade klart hans ord och planer. (Forts.)