Dagens Nyheter – 19 oktober 1867, sida 2

på hela affären; sade den andre kallt; man kan ej ge hvad man ej bar; men saken är kinkig nog och Elton är ej släpphändt af sig. — Jag skulle gerna vilja veta; hvarföre ni i qväll med så stor förkärlek rör vid denna sträng! utropade herr Cunningham förtörnad. Sök icke bedraga mig; säg ut sanningen på en gång; hvad har bändt efter ni hela qvällen kraxar så fördömdt? — Ingenting! Ingenting har händt! -— Nåväl, hvad är det då gom er vishet har upptäckt kommer att hända? — Endast tillintetgörelsen af edra planer och i följd deraf tillintetgörelsen af min principals säkerhet: — Mina planers tillintetgörelse? — Ja, just de; i förlitande på hvilkas lyckliga utgång Elton lånat er sina pengar och lemnat er fritt spelrum: — Jag förstår ej hvad ni menar! — Gör ni icke? Det tjenar ej till någonting att spela slug med mig! Vi ha känt hvarandra alltför länge och väl, för att någonting sådant behöfver kömma i fråga, i synnerhet som ni ej kan ha glömt; huru ofta edra; eller rättare, er sons utsigter hafva blifvit diskuterade oss emellan! — Men hvad har nu detta att göra med mina planer; som ni kallar dem? — Allt! Med afseende på den sannolika framgången af dessa planer eller utsigter fick ni perningarne, hvilka således; i fall de förra slå felt; äro för Elton förlorade, — Men de sekola ej slå felt! — Min bästa herr Cianingham; om man kunde inbilla sig; ati ni förlitade er på dessa