Dagens Nyheter – 19 oktober 1867, sida 2

gång satt sig i sinnet; måste lyckas. Hur gick det till exempel med den der vackra ziguenarflickan; som Cunningham hade hos sig i London? — Vet ej. Hon dog väl sedan af sorg. Men en förtjusande varelse var hon! Men låt osx nu göra en tur igenom rummen. — Mer än gerna. Mina pulsar bultade och det nästan svartnade för mina ögon. Gift med Meredith! Blotta tanken härpå satte mitt blod i svallniog. Heldre dö än ge min hand åt denne usling! Detta var då afsigten med hans trägna besök, och derföre hade man tvungit mig att vara närvarande vid bordet! Min mors önskan; att jag skulls söka behaga herr Meredith; bevisade också att hon blifvit vunnen på deras sida. Aylmerska blodet sjöd inom mig, och jag var besluten att trotsa allt. Nu uppgick för mig också ett ljus, då jag hörde den olyckliga ziguenarflickans öde. Jag sjönk ned på stolen i fönstersmygen och insomnade; utmattad af trötthet och sorgliga tankar: Ur denna slummer väcktes jag småningom af röster i min närhet. Jag igenkände min stjaffaders stämma och såg, då jag vek undan draperiet åt sidan, att han satt vid bordet jemte en liten man med lifliga; små grå ögon, som vittnade om huru intresserad han var af samtalet: — Jag varnar er för ert eget bästa; fortsatte han, så att ni ej väntar er en medgörlighet som aldrig skall visass Han vill ha någonting, som kan realiseras. — Ni vet mer än väl; att jag ej har någonting mera att ge, svarade herr Cunningbam: — Den omständigheten gör naturligtvis slut