Dagens Nyheter – 19 oktober 1867, sida 2

planer så mycket som ni låter påskiaa, så vore ni högeligen att beklaga! Men att förmoda det en man med er erfarenhet och skarpsynthet nu skulle bysa någon tillit till dem; det vore i sanning en förolämpning. — Tillit, till hvad? — Att ert barn någonsin skall lyckas att, med åsidosättande af er hustras dotter; komma i besittniog af er svärfaders egendom; Vid första åesynen af henne insåg jag genast dårskapen af en sådan tanke. Hon är en verklig Aylmer, sin mosters afbild; och har nog af hvad som erinrar om hennes far, för att beveka den qvinnas bjerta, som på Wold är allsmäktig och som aldrig förgätit honom, Låt endast Isabella Neville en enda gång visa sig i Yorkshire; och farväl med alla edra förhoppningar; då få er hustru och edra barn taga till tiggarstafven: — Men hon skall aldrig komma dit! — Under närvarande omständigheter inser jag ej bur ni skulle kunna hindra det: Kunde ni det; så skulle allt gå bra! — Jag skall det! mumlade hr Cunningham. — För närvarande är hon i ert våld och kap, då hon ej hyser några misstankar, lätt ledaz: Kontinenten har många angenäma fristäder, hvarest en försummad uppfostran kan repareras, och hvarest en flicka med liflig inbillningstraft väl skulle kunna trifvas. Lifvet på andra sidan kanalen skulle för henne vara synnerligen lockande; jemfördt med dysterheten på Ellerslie: — Ellerslie är bra nog. — Som ni sjelf vill; det lär väl ej betyda mycket; då jag förmodar att ni ej kan följa