Sedan maj månad; då riksdagen upphörde; har man knappt vidare hört talas om det Landtmannapartis; som under riksdagen spelade en allt vigtigare roll, dock mera i ord, än i grundsatser och handling: Detta parti måste erkännas vara ett uttryck af tänkesätten hos en stor del, troligen största delen af Sverges folk, och det har således rätt till att man med synnerlig uppmärksamhet ger akt på dess uttalanden. Huruvida man rättar sig efter dem, beror på om man finner dem riktiga: Det såg ut vid riksdagen som partiet ännu sjelf skulle vara långt ifrån klarhet om rätta medlen att vinna sitt mål — samma mål, som äfven de fleste andre riksdagsmän lika varmt sträfvade till, nemligen det allmänna bästa; Det har för några dagar sedan visat sig att regeringen ansett sig icke kunna undgå att inhemta äfven landtmannapartiets upplysningar och råd om en af de angelägnaste bland de allmänna frågor som nu äro å bane. Då regeringen beslutat höra sakkunniga män, för uppgörande af förslag om förändrad organisation af landtförsvaret (riksdagen har i det hänseendet uttalat sig för en allmännare utsträckning af värnepligten och möjligen upphörande af indelningsverket i dess nuvarande form); har regeringen nemligen kallat, bland andra; godsegaren Emil Key. Herr Key är en af de talangfullaste bland landtmannapartiets ledamöter; och fastän grefve Arvid Posse har namn af dess anförare, ansågs hr Key i sjelfva verket mycket mera vara ledare, ehuru inom partiet det hölls före — och i viss mån med rätta — att någon ledare, i ordets inskränktare politiska bemärkelse, icke fanns. Regeringen har fullkomligt riktigt förfarit; då den beslutat höra äfven en medlem af det vigtiga landtmannapartiet, helst detta parti synnerligen uttalade sig emot indelningsverket.