Dagens Nyheter – 18 oktober 1867, sida 3

Derefter försjönko vi båda i tankar, hyarur vi uppväcktes af herr Cunninghams kallelse att infinna 038 i salongen; hvarest gästerna började samlas. : Då denna bal var min första, kände jag mig besvärad af sorlet och hvimlet och ämnade just smyga mig bort; då jag i dörren mötte major Sommerset. — Lyckan gynnade mig! sade han; bugande sig: Jag är just nu återkommen och befarade att finna er uppbjuden; Får jag anhålla om en dans? — Jag tackar, svarade jag naivt; men jag är en mycket dålig moitie. — Gör ingenting, svarade han, jag dansar sjelf mycket illa, men vi få väl taga oss fram så godt vi kunna. i — Isabella, herr Meredith -gör.er den äran att vilja dansa med er, sade min styffader; som i detsamma inträdde i rummet med sin. vän. — Man spelar upp-derute; sade. herr Meredith och bjöd rig armen. — Fröken Neville är uppbjuden af mig; svarade major Somuwerset högdraget; jag gjorde mig sjelf den äran att för längesedan uppsöka och bjuda upphenne, — Då förmodar jag att hon glömt att hon varit uppbjuden förut, svarade värden och slungade på mig en ursinnig blick, — Då bör hon också gå miste om nöjet att få dansa med herr Meredith. Kom; fröken Neville; liksom alla andra brottslingar måste ni finna er vid att utstå ert straff att dansa denna .dans .med -mig i stället för med herr Meredith. (Forts.)