Dagens Nyheter – 18 oktober 1867, sida 3

— Bella; hvad vär en kristning? Har du nå gonsin sett en sådan? OQO, hvilka minnen; som vid hans fråga väcktes i min själ. Hade jag sett en kristning? Jag, som sett hans egen, vid hvilken man fästat så stora förhoppningar. Ett bud ifrån min moder att jag skulle vara med på kristningen, hvarpå bal följde, gjorde slut på samtalet; och jag skyndade till henne för att söka slippa ifrån hela festen; men på alla mina böner svarade hon endast: — Ni måste lära er att någon gång gifva efter för andras vilja: Någon gång! Har jag ej alltid gjort det? Den stora dagen kom; och hvad på herr Cunningham ankom, hade han gjort allt för att sätta Aylmer Cunningham i sin äldre broders ställe: Men menniskan spår och Gud rår. Jag kan ej beskrifva ceremonien; ty jag såg den icke och tillbragte nästan hela dagen på mitt rum hos Fulke. Men slutligen måste jag kläda mig till balen: Några år sednare var jag på andras befallning mera dyrbart klädd, men sällan har någon drägt pesiat mig så väl som den jag nu bar: en klädning af fint indiskt muselin med två kappor, garnerade med murgröna och hvita liljor: Då jag inträdde i min moders toalettrum; utropade. hon; ryggande-tillbaka: — Gud i himmelen! Eleonora! Aldrig har jag förut märkt denna likbet. Ja, ni har er mosters ögon och panna, men munnen och leendet äro Geoffreys: Besynnerligt! Ni har ej ett enda af mina drag, äfven. håret är-er mosters. -Måtte Gud med hennes ansigte ej. ha gifvit er hennes hjerta!