Dagens Nyheter – 18 oktober 1867, sida 2

mödan deraf än att störa herr Cunninghams Jagtnöje: — Herr Cunningham och jag äro alltför goda vänner att han ej för min skull vill försaka jagten: Tillåt mig derföre — Gerna skulle jag hafva återvändt till min styffader; men det gick ej an; och derföre såg jag ingen annan utväg än att fortsätta min väg och så mycket som möjligt söka undvika att inlåta mig i samtal med min följeslagare. Men det var lättare att fatta än att utföra detta beslut; Herr Meredith var synnerligen hemma i konsten att öppna ett samtal och ställde till mig så alldagliga frågor; att jag ej kunde undgå att besvara dem; Slutligen voro vi framme vid Ellerslie, och med en kall bugning ämnade jag afskeda min följeslagare, då han förekom mig och sade: — Min nästa mission blir att skaffa hit en läkare och att sedan underrätta mig om hur ni befinner er: Hvad skulle jag väl göra möt en sådan envishet? Utan att bevärdiga honom med ett enda ord gick jag in och uppsökte Fulke. Vid min återkomst fann jag honom vid bättre lynne än han någonsin varit och sysselsatt med några taflor, som major Sommerset; vår andre uppvaktande kavaljer; under min frånvaro gifvit honom: Vi vistades nu i sofrummet; seden Fulke blifvit bättre; och här infann sig mycket riktigt herr Meredith ett par gånger om dagen: Major Sommerset hade rest, och Fulke afskydde hans efterträdare lika mycket som jag: Hade min moder varit frisk, skulle jag hos henne sökt beskydd undan min plågoande; Sedan jag några gånger lyckats undkomma