Dagens Nyheter – 17 oktober 1867, sida 3

säg mig derföre; hvart jag får den äran att föra er. Hans ord voro höfliga, men det låg likväl i sjelfva tonen af hans röst någonting som var mig högst motbjudande. Ea känsla af fruktan förlamade min tunga; och jag kunde ej svara ett enda ord. Hela mitt lif har jag för vissa personer känt en dylik känsla, som aldrig bedragit mig: För första gårgen i mitt lif hörde jag derföre med glädje hur herr Cunningham svarade sin vän: — Omöjligt! Jag kan ej tillåta att ni be-. svärar er. Den unga damen kan vänta här tills vi få tillfälle att skicka en ponny efter henne. Vi få ej förlora harens spår. — Jag tackar så mycket för er artighet; svarade jag, men min fot är nu eå-pass bra att jag utan bjelp kan återvända hem. — Naturligtvis, svarade herr Canninghbam; men ni föredrager alltid att ställa till väsen för ingentirg. Kom Meredith: -Förlåt mig, men jag framhärdar i mit. beslut: Som ni tyckes hafva den förmånen alt känna detta fruntimmer, får jag kanhända bedja er vara af den godheten och presentera mig för henne; . — Mer än gerna; ehuru jag önskade att det vore er ej mig som detta besvär. tillkom: Herr William Meredith — fröken Neville; min hustcus. dotter: (Forts.)