RBätteg. oc: polisnyheter. Fslisen. Inbrottsstöld. Hos polisen är anmäldt, att i tisdags e. m. kl. mellan 2 och 4 genom inbrott 1 tr. upp i huset AF 27 vid Storgatan blifvit handlanden och bagaren J. F. Piehl frånstulna 2,000 rdr i 2:ne sedlar, samt en revers å 500 rdr. Rån, I tisdags mellan kl. 10 och 11 på aftonen har en mjölnare Joh. Pettersson från Östergötland å Trädgårdsgatan eller den s. k. Polisgränden i staden blifvit rånad på något öfver 300 rdr. Stöld. I måndagsafton kl. omkring half 9, då en tvätterska vid namn Meyer kom ifrån en tvättinrättning och på ett ögonblick behöfde ställa ifrån sig sin klädkorg, passade en ung slyngel på att tillegna sig densamma, hvarefter han sprang sin väg. Korgen innehöll finare linnepersedlar samt en portemonnä med något öfver 6 rår. Sjeifmord. En skoarbetare Petter Liljefelt, boende i n:r 111 Regeringsgatan, har förkoctat sitt lif genom att hänga sig i en vedbod i nämnde egendom. Liljefelt, som på sista tiden fört ett supigt lif, efterlemnar hustru och 3:ne barn. Landsertenr. Häktningshistoria på vors och prosa. I Wenersborgs tidning läses: Objudna gäster gjorde i vinkällaren på utvärdshuset Kasen natten till den 3 dennes ett besök, hvarvid flera dussin viner och finare spirituosa annammades. En afvisitatörerna har nu på misstankar fått träda inom lås och bom. Denna personage är allt för väl bekant för Wenersborgspubliken och har sina antecedentia antecknade i polisens och fångvårdsstyrelsens annaler; hans namn är Karl Jansson, vanligen benämd Snorkarl.. Nyligen utsluppen från lifstidsfångenskap, hade han beredt sig ett bortgömdt hem på den s. k. Ormlyckan, — ett litet idylliskt ställe — der han inrymt sig i en lada; men finnande detta för enformigt, drog han ut en natt på vinskörds. Efter den lyckade inhöstningen begaf han sig åter till sitt ensamma bo, trallande på Konjanders visa: Jag kommer ifrån Kasen, jag, med några andra glada kunder; för skänken jemt jag varit svag, men mest för källaren derunder. Och nu placerade han sitt förråd af matvaror kring den tunna halmbädden uti ladan. Hvem kan förtänka mannen, om han, som under åratal fått lefva på den magra fångkosten, nu gjorde sig en glad dag der han låg på Ormlyckan — en orm bland blommorna — sfördold för verldens ögas, och såg vid morgonens gryning med förtjusning ned på de vackra etiketterna, fästad vid magen på de genomskinliga buteljerna — lik blommiga förkläden på smärta nymfer. Han betraktade den silfverhufva, som betäckte de robusta champagnebuteljerna och tyckte sig dervid ha framför sig idel välgödda kalkoner. Trängtan grep honom: ett mockakrus pröfvades efter kaffekoppen; sedermera måste ett par sberry-buteljer gifva sin tribut till frukosten, och vid middagsbordet lät han några champagne-korkar springa. Första gången i sitt lif kännande den höga skilnaden emellan smaken på den franska drufvan och svenska finkeln, lutade han sig öfversäll emot de ohbyflade plankorna i sitt gamak och uppstämde Ambrosios visa: eMin källare och min lada mig tröst och lön för mödan ges — då en hög kämpalik gestalt visade sig i den breda dörren, liksom Polykarpus i den bekanta pjesen, och fullföljde sången: Oförskämda slägte! den skall gå i häkte som först detta väsen väckte. — Jansson åberopade visserligen Magnus Ladulås privilegium om fridlysning i både hus och lada; men lagens obeveklige handhafvare, här framställd I skepnaden af stadens fiskal, ville icke veta af någon dagtingan. Enslingen på Ormlyckan måste utbyta sitt undangömda tjäll emot en plats i det ståtliga slott, som dominerar jernvägstorget och fordna varfvet. Ännu en gång kastade han en blick tillbaka på sitt eremitage och den störda måltiden, dervid tyst gnolande: Ack! äfven jag har varit i Arkadien en gång. Ja, han sitter nu intra muros, men oskyldig som det barn, som föddes i natt, Illa har han läst sin katekes, men i latinet har han lärt sig prima regula juris. EEE